07 november, 2014
Besparingsgrupp gör det möjligt för bybor att försörja sig i Kambodja
Ett program som svenska SIDA stödjer gör det möjligt för boende i mindre byar att klara sin försörjning. Projektet går ut på att samla en gemensam besparingsfond där medlemmar kan låna pengar till förmånliga räntor.
Srun Bun Thuon, en fiskare från Koh Kong-provinsen på Kambodjas sydvästkust, såg sin familjs liv falla sönder för sju år sedan när han var tvungen att sälja huset för att betala av sin mikrokreditskuld.
”Inte ens vår dotters örhängen förskonades. Jag tog dem från hennes öron för att sälja och betala av på skulden”, säger Nhek Sophy, Srun Bun Thuons fru när hon tänker tillbaka på familjens olycka 2007.
Men paret lyckades komma på fötter igen sedan dess med hjälp av lån från deras bys sparfond, där bybor – bundna av ömsesidigt förtroende – sparar pengar för att kunna använda för att starta små företag och vid nödsituationer när bankväsendet är utom räckhåll.
Fonden är en del av en bredare klimatanpassningsprojektet, som finansieras av Svenska SIDA och Australien. Projektet, som gemensamt övervakas av UNDP och den globala miljöfonden (GEF), bidrar till att bevara ett stråk av mangrove kopplade till det 23 750 hektar stora Peam Krosorp, ett skyddat område cirka en timmes resa med båt från den provinsiella staden.
”Mangroven arbete som en naturlig buffert för att skydda byarna mot storm och kusterosion förutom att ge livsmiljö för många marina arter”, förklarar Hun Marady, provinsiell chef för avdelningen för miljö. ”De är resursen lokalbefolkningen är beroende av för sin överlevnad.”
Mangrove brukade huggas ned av byborna för att användas som bränsle i kolugnar och ge plats för räkodlingar. För att vända trenden började myndigheterna engagera byborna i bevarandet och skapade en besparingsgrupp i byn för att erbjuda dem lån som ett alternativ till kolhandeln.
”Om folk lånar utifrån, rinner pengarna ut ur byn genom att återbetala lån och ränta. I motsats till det håller vår besparingsgrupp kvar pengarna här i byn, ”säger Lorn Rith, chefen för bevarandekommittén i byn.
Enligt Lorn Rith, lånas 10 miljoner riel (ca 16 000 SEK) ut varje månad. Beloppen varierar från ca 1 600 SEK till 13 000 SEK per klient, detta till 2 procents ränta per månad jämfört med 2,7 procent som tas ut av mikrofinansieringsföretag.
Kunderna bestämmer själva hur mycket pengar de vill sätta in i byns sparande. En redovisningskonsult går från dörr till dörr för att samla in bidragen. En gång i månaden träffas gruppen för att certifiera posten, bearbeta nya lån och återbetalningar, och stämmer av balansräkningen. Vid årets slut, beräknas de ackumulerande intressena och fördelas mellan medlemmarna.
”Det är mer praktiskt att ta ett lån från den gemensamma besparingen och vinsterna går bara tillbaka till samhället”, säger Phoeung Phieng, en 58-årig mamma.
Nyligen kom hon till allaktivitetshuset för att betala en delbetalning för ett lån hon tagit för att köpa en motorbåt för att transportera gods och passagerare. Av de ca 400 SEK hon var skyldig, kunde hon endast betala ca 80 SEK och ca 65 SEK i ränta. Taxiverksamhet gjorde bara ett nollresultat föregående månad, sade hon, så hon bad om att få skjuta hela delbetalningen till ett senare datum.
”Med långivare utifrån, måste utbetalningen ske i exakta belopp och i tid”, sade hon och tillade att låntagarna får straff när de inte uppfyller kraven.
Som för Srun Bun Thuon, fiskaren, han återvände till sin by efter att försökt försörja sig som byggnadsarbetare i Phnom Penh i ett år och lånade pengar från besparingsgruppen för att starta sin krabbfiskeaffär. Efter sex år av hårt arbete, lyckades han bygga ett nytt trähus. En motorcykel och en motorbåt är de senaste tillskotten till hans familjs tillgångar.
”Vi får våra liv tillbaka tack vare hjälp av samhällets besparingsgrupp”, säger han.
Print 
PDF
