Alla parter måste ta sitt ansvar
För att millenniemålen ska uppnås till år 2015 måste alla parter ta sitt ansvar. Poängen med målen är just att de rika och fattiga länderna har ett gemensamt ansvar för en positiv utveckling i världen.
Fattiga länders regeringar måste bli bättre på att tillgodose medborgarnas behov – vilket bland annat förutsätter möjlighet till demokratisk delaktighet, fungerande myndigheter och att skatteintäkter kommer medborgarna tillgodo.
De rika länderna måste, i sin tur, bidra till en positiv utveckling genom att förbättra handelsvillkoren, öka biståndet och se till att modern teknik och forskning också är tillgänglig för fattiga människor.
Ingen ska behöva dö i sjukdomar som går att förebygga eller bota på grund av att man inte har råd med medicin.
Hur vi går tillväga för att nå målen styrs av politik, ideologi och olika intressen
Att världens länder är eniga om ambitionerna att nå millenniemålen och bekämpa fattigdomen betyder inte att alla är överens om hur det ska gå till.
På vilket sätt varje land tar sitt ansvar styrs av politik, olika intressen och ideologi.
Mål 8 handlar om det gemensamma ansvaret
Många av de fattiga länderna i världen behöver ökat stöd från omvärlden om de ska ha en chans att uppnå målen.
Därför handlar millenniemål 8 om de rika ländernas ansvar att, bland annat, höja och effektivisera biståndet.
Fem länder lever upp till FN:s biståndsmål
Fortfarande ligger flertalet av de rika länderna långt under FN:s mål att ge 0,7 procent av sin BNI i bistånd.
År 2009 var det bara Danmark, Luxemburg, Nederländerna, Norge och Sverige som nådde eller överträffade målet.
De största givarländerna i pengar räknat var USA, följt av Frankrike, Tyskland, Storbritannien och Japan.
Förutom ökat bistånd så måste de rika länderna också ändra sin handelspolitik och fortsätta processen med att skriva av de fattigaste ländernas skulder.
Print 
PDF
